Olika typer av bettfel hos vuxna

Tändernas position i munnen kan förändras med hjälp av tandreglering. Vuxna som lider av bettavvikelser kan välja att reglera tänderna, men då bekosta sin tandreglering själv.

Om du har ett bettfel och vill justera tändernas position så kan en tandställning vara lösningen. Tandreglering kan behövas om tänderna är snedställda, sitter för trångt eller om dina käkar inte passar ihop när du biter ihop.

Bettavvikelser är vanligt när bettet utvecklas och därför uppkommer många bettfel redan under barndomen och de flesta beror på ärftliga faktorer. Självklart finns det även yttre faktorer som kan påverka bettet som exempelvis napp, tandpressning, olyckor eller tidig förlust av mjölktänderna. Många som behöver justera sina tänder gör det redan under tonåren men det är inte ovanligt att vuxna som lider av tändernas position väljer att genomgå en tandreglering.

Olika typer av bettfel

Ett bettfel kan vara lokalt och beröra endast enstaka tänder, exempelvis kan en hörntand hamna i en problematisk position på grund av platsbrist i käken. Problematiken kan även vara omfattande och påverka flera tänder, en hel käke eller båda käkarna.

Trång- och snedställningar

När det är trångt i käken kan tändernas position påverkas när de växer fram. De kan bli sneda, tippade eller roterade. Eventuellt måste någon permanent tand avlägsnas för att skapa tillräckligt med plats i tandraden.

Glesställning

Om det finns för mycket plats i käken kan mellanrum mellan tänderna uppstå. Ofta syns detta genom ett extra stort mellanrum mellan framtänderna i överkäken.

Överbett

Ett överbett innebär att positionen av överkäkens framtänder hamnar för långt framför framtänderna i underkäken, eller underkäken för långt bak. Detta bidrar till att det kan bli svårt att stänga munnen och sluta läpparna.

Underbett

Underbett är ett bettfel då underkäkens framtänder positionerar sig framför överkäkens framtänder vid sammanbitning. Underbett är mer ovanligt än överbett och beror ofta på underkäkens tillväxttakt och kan vara svårt att korrigera med ett långvarigt resultat. Detta måste i svårare fall korrigeras med kirurgi.

Korsbett

Den här typen av bettproblematik upptäcks oftast av tandläkare under en rutinkontroll. Korsbett är en problematik som innebär att sidopartierna av över- och underkäken inte biter korrekt mot varandra. Det är inte alltid korsbett behöver behandlas men om underkäken manuellt måste justeras för att det ska gå att bita ihop är en tandreglering att rekommendera. Ofta beror korsbett på att överkäken är för smal och behöver breddas.

Djupt bett

Ett djupt bett innebär att tänderna i underkäken biter uppe nära, eller i gommen vid sammanbitning och är vanligt förekommande i kombination med ett stort överbett. Om bettet är mycket djupt kan sår i gommen uppstå.

Öppet bett

Ett öppet bett innebär att några tänder inte har kontakt med varandra när käkarna bits ihop. Vanligast i fronten men kan även förekomma i sidopartierna. Det här är ett bettfel som kan uppstå som en följd av intensivt nappandvändande eller tumsugande. Öppet bett kan även bero på ärftliga faktorer och är då om uttalat svårt att åtgärda utan käkkirurgi.

Tandreglering för vuxna

Det finns ingen övre åldersgräns för att genomgå en tandreglering. Däremot behöver vuxna bekosta sin tandreglering själva, medan barn som har en bettavvikelse som påverkar bettfunktionen kan få tandregleringen bekostad av landstinget.

Om du som vuxen har en bettavvikelse som gör att du får sår eller skador i munnen eller om bettfelet är så omfattande att dina läppar inte kan slutas så kan behandlingen ingå i högkostnadsskyddet med ersättning från Försäkringskassan.

Det finns flera olika tandregleringsmetoder som fungerar bra för vuxna som vill justera tänderna position. Exempelvis kan en fast appartur, en räls, göra väldigt precisa förändringar av tändernas placering. Dessutom går tandställningen att få med tandfärgade fästen för ett mer estetiskt utseende. Andra typer av tandställningar är genomskinliga och avtagbara skenor (som Invisalign) eller en fast tandställning på tandradens insida. Dessa är alla effektiva metoder för tandreglering.

Efter en utförd tandregleringsbehandling fästs oftast en retainer i form av en tråd på tandradens insida alternativt använder man skenor på natten för att säkerställa att tänderna inte förflyttar sig tillbaka till sina ursprungliga positioner.